Det var bara en stor grop i marken när Ingegerd Råman, i egenskap av formgivare, kom in i byggprojektet Aula Medica. Den privata finansiären, Familjen Erling-Perssons Stiftelse, var inte riktigt nöjd med förslaget på fasadens färgsättning. Ingegerd Råman blev då tillfrågad att ge förslag på nya färger.
Formen och idén för fasaden var redan fastställd av Wingårdh Arkitektkontor. Det är en limträkonstruktion som bär upp de cirka 5700 triangelformade glasrutor som tillsammans utgör Aula Medicas glasfasad.
– Jag bytte ut skarpt orange mot guld- och gultonade glasrutor och lät transparent glas stå mot opakt glas. Plant glas ger fina speglingar av ljus, säger Ingegerd Råman, professor och en av Sveriges främsta formgivare.
Glasrutorna har nu sex olika färger: dovt gul, opak vit, opak guld, helt transparent och två transparenta varianter i vitt och guld. De glas som är opaka behåller uttrycket i fasaden, men är mer energieffektiva än de transparenta. Ingegerd Råman är annars känd för att jobba med få färger, främst svart och vitt.
I sitt arbete med Aula Medica har hon tagit fasta på att byggnaden handlar om möten. Vid triangelformarnas spetsar möter de olika materialen varandra och där människorna möts föds nya tankar och samtal uppstår.
– Det finns saker att se om man tar sig tid att titta. Det är som tecken utan ord, som påverkar upplevelsen av byggnaden.
Att aldrig förlora sin idenitet
Ingegerd Råman säger att hon ser sig som formgivare med ett tydligt och självständigt avtryck. Hon är van att jobba inom en industri där det handlar om att kunna anpassa sig efter förutsättningarna, men att aldrig förlora sin kärna, sin identitet. Det är ett förhållningssätt som hon har, från litet till stort.
Det här är tredje gången som Ingegerd Råman och Gert Wingårdh jobbar tillsammans med ett arkitekturprojekt.
– Gert och jag är egentligen rätt olika. Han lägger till och jag drar ifrån, men vi har båda ett ärligt uppsåt. Lika fast olika.
Flera av de som arbetar på Wingårdh Arkitektkontor, jobbade Ingegerd Råman ihop med för första gången i Washington 2005. Då var uppdraget att göra Sveriges ambassad.
– House of Sweden var mitt första arbete med arkitektur, innan har jag mest jobbat med glas och keramik i en helt annan skala.
Ingegerd Råman tycker att det har varit spännande att arbeta med Aula Medica.
– Det var lite tuffa tag ibland, men alltid med respekt för varandras kunskap. Det är inte alltid man delar en uppfattning, men man måste kunna tala om varför man vill ha en sak på ett speciellt sätt. Jag är van att samarbeta med andra och det sker ofta intressanta saker när människor möts och har samtal.
Så var det när hon jobbade fram det elektroniska vattenfallet som rinner ljudlöst ner för den 80 kvadratmeter stora väggen invid trappan i foajén till Aula Medica. Där fick hon argumentera för att få använda lite grövre pixlar än vanligt. Det grova rastret bildar på nära håll känslan av ett träds lövverk.
– Jag var övertygad om att jag ville ha ett ljudlöst vattenfall. Då krävs det en konstruktion som klarar av att vara på hela dagen utan fläktsystem. Jag är mycket nöjd med resultatet.
Ursprunget till allt liv på jorden
Ingegerd Råman berättar att det är viktigt för henne att ha ett förhållande till det som hon jobbar med. Det filmade vattenfallet, som ständigt färdas från tak till golv i slow motion, är Forsakar, Skånes högsta vattenfall. Ett vatten som hon har besökt många gånger, då hon bodde i närheten.
– Vatten är något som alltid har varit centralt i mitt arbete. Det är ursprunget till allt liv på vår jord. Fastän filmen som rullar är ljudlös, kan man nästan ändå höra vattnet som rinner. Det är irrationellt, men det påverkar upplevelsen.
De många handslipade glasprismorna som är oregelbundet utplacerade och lyser upp i det sluttande taket invid trappan, består av sju olika slipningar.
– Det var berörande på många vis. Jag skapade dessa 95 glasprismor tillsammans med de slipare som jag har jobbat med på Orrefors i många år. Nu är glasbruket nedlagt.
Även draperierna inne i själva aulan är ett av Ingegerd Råmans verk. De fungerar som en avskiljningsvägg. Tyget är veckat på ett sätt så att det förstärker och möter träpanelens profil.
– Återigen har jag jobbat med detaljer. Vecken är enbart sydda längs ena kanten, så att de ska kunna röra sig och skapa liv.